Jag är arg, på något som jag inte borde vara arg över. Då jag har kvällstur, börjar jag klockan 14. Jag har morgonen jag får spendera med Minéa, sen r jag hemma först 22 tiden på kvällen när hon redan har somnat. Startar iväg mot pargas där 20 över 13. I Dagis äter barnen ungefär 11 tiden. Så jag har fört Minéa till 10-11 tiden så hon hinner äta och sova där + att då hinner hon som sagt vara morgonen med mej.

Idag när jag hämtar Minéa till dagis halv 11, säger en tanterna att hon kommer väldigt mitt i, att jag borde hämta henne till klockan halv 9 -9 tiden, för det skulle vara bättre för henne? Vafan, jo kanske det men jag tror jag känner Minéa liksom lite bättre än dem. Visst dom tänker VÄL bara på hennes bästa. Fast hon kanske är så ledsen att fara dit, just för att hon vet att då kommer mamma vara jätte länge borta? Jag ser ju henne sen först nästa morgon, eller eftermiddag, beror ju på vad jag har för turer. + att hon får ju så himla mycket längre dagar då.

Jag och Minéa har alltid varit mycket nära och vi har såå svårt att skiljas åt.

Är väl mest arg/ledsen för att jag ser henne så lite.

Men kommer hon till halv 11, för hon lite kortare dag ivarjefall, hon äter, sover och när hon vaknar behöver hon bara vara där några timmar till tills pappa hämtar henne. Jag tycker man borde satsa på att hon skulle ha så korta dagar som möjligt. Så skulle det inte kännas lika jobbigt för varken mej, Minéa eller Robin.

För henne en dag till 9 och ser hur det går. Annars fortsätter jag att föra henne till halv 11, vad dom än säger.

 

Tycker alltid så synd om Minéa när jag säger åt henne att nu ska vi till dagis så kommer det alltid Eikäää! (nej) så börjar hon krama om mej jätte hårt och vill inte släppa taget. 
Jag försöker övertyga henne om att allt kommer gå jätte bra och hon ska äta och leka med sina kompisar. Minéa försöker lugna sitt gråt och säger med jätte ynklig röst "Hyvin" (alltså bra på Svenska). 
När vi är framme vid parkeringen börjar gråtet för hon vet exakt vad som kommer hända. Hon vill bäras i famnen hela vägen in och så säger hon åt mej helatiden "hyvin, hyvin" Är så himla sött och jag försöker allt för att hon inte ska se att jag också är ledsen, men hon känner väl det på sej. Sen lämnar jag bara henne där och säger hejdå, och Minéa blir hysterisk. Usch vad jag avskyr det här! Vill inte alls vara den som lämnar henne på dagis, för jag har så himla svårt att göra det. 
En vecka framåt från nu kommer vara väldigt tung för oss, jag ska jobba nu 7(?) dagar i streck utan något ledigt, jobbar även v-slut och har ganska mycket kväll.... Tur så har jag mycket ledigt sen följande vecka istället! 

Saknar Min lilla beibi såå mycket när jag inte är med henne <3