Hälften av dagen gick ut på att vara orolig. Lucy var borta hela natten igen. Mamma skickade ut mig på gården för att hänga upp byket. Jag fick en konstig känsla att Lucy var i närheten, då hörde jag ett prassel. Jag vände mig snabbt mot buskarna och tittade länge mot det prasslande ljudet.. Fram kom en katt, men fel katt. Det var bara Leo som var ute på äventyr. Klappade honom på ryggen lite besviket, eftersom jag hade varit så säker att det var Lucy.
Jag fortsatte att hänga upp byket, då jag plötslgt hörde ett ganska svagt jamande bakom mig. Vände snabbt om mej och där satt Lucy. Kan inte förklara den där känslan. Av lycka. Jag sprang mot henne och kramade henne så hårt. Öppnade dörren in till huset och skrek Lucy är hemma! Alla kom emot för att se om de hade hört rätt.
Nu har Lucy luggit och sovit hela resten av dagen. Aldrig mer får det här hända! 

Är så glad att hon kom hem, vet inte vad jag gjort annars.